Lycka och Glädje!
Så vill vi sammanfatta vår 5000 km långa resa med bil till de platser i f.d Sovjetunionen där vi på olika sätt ger hjälp till familjer och organisationer genom Edwins Fond. Genom att besöka alla platser under en och samma resa fick vi för första gången en helhetsbild av vår verksamhet och vi känner stor tacksamhet till alla de i Sverige som på olika sätt stödjer Edwins Fond. Vi har mött så många tacksamma och glada föräldrar som berättat för oss hur mycket hjälpen genom Edwins Fond betyder för dem. Vi är imponerade av hur hjälporganisa-tionen ”Favör” i Krivoi Rog som vi samarbetar med använder de pengar vi sänder till dem.

Baranovichi (Vitryssland)
Baranovichi var första platsen där Edwins Fonds har verksamhet som vi besökte. Där hade vi hade turen att få vara med på ett bröllop som var mycket fint. Vi besökte också ett antal familjer där särskilt en av familjerna levde under mycket svåra förhållanden. Mannen som var gravt alkohliserad hade dött i TBC veckan innan vårt besök. Hustrun som nu är ensam med en flicka med Downs syndrom och en pojke med hjärtfel verkade helt apatisk.

Ett tragiskt mord i Moskva
Juri Axinevich var en god vän till oss. Han kämpade med alkoholmissbruk och kunde tidvis vara utan spriten. Juri beslutade sig för att gå den kristna vägen och döptes i samband med ett besök vi gjorde i Vitryssland en sommar i slutet på 1990-talet. Vid ett tillfälle var han på besök i vårt hem i Veddige. Strax för jul 2008 blev Juriy yxmördad i Moskva där han tillfälligt arbetade. Genom mycket generösa vänner från Donsö i Göteborgs skärgård hade vi förmånen att överlämna en rejäl penninggåva till den f.d frun och barnen. Pengar som är till stor hjälp för att dottern Dasha som studerar i Minsk skall kunna fortsätta sina studier där.

Ruska Polyana (Ukraina)
I Ruska Polyana har vi våra goda vänner Igor och Yulia Bochkar som vi lärde känna redan 1992. Tillsammans med Igor och Yulia besökte vi tre familjer och vi deltog också i möten i den lokala kyrkan där vi talade och sjöng. Vi besökte en ensam mamma som heter Natasha och hennes son Yevgeniy som har CP och det var rörande att se hur mamman kämpade för att kunna försörja dem genom att odla grönsaker och att sälja i närmsta större stad. Hon hade även under fyra års tid bakat bröd för att kunna få pengar till massage till Yevgeniy.

Sommarläger i Krivoi Rog-Ukraina
I Krivoi Rog samarbetar vi med den lokala hjälporganisationen ”Favör”. En av de som varit med och grundat ”Favör” är Lena Gonchar som vi träffade första gången i Ukraina påsken 1992. ”Favör” hade ordnat ett 3-dagarläger för 10 familjer med förståndshandikappade barn. Vi hade glädjen att vara med under två dagar. Allting var så fantastiskt fint ordnat och vi känner stor glädje när vi ser hur pengarna från Edwins Fond kan användas på ett effektivt sätt för att glädja familjer som så sällan får möjlighet till gemenskap med andra.

Väckelse bland romer-Krivoi Rog
I en av stadsdelarna i Krivoi Rog bor det en stor mängd romer. Detta område har varit fyllt med problem som kriminalitet och fattigdom men efter att en stor mängd av romerna kommit till tro på Gud hade mycket förändrats. Vi var med på ett möte en söndagskväll och det var verkligen en annorlunda upplevelse. Mycket sång och höga och långa böner som aldrig tycktes ta slut. Det var underbart att träffa dessa ”bröder och systrar” som utstrålade en glädje som man förstår bara kan komma från Gud.

Odessa och Svarta Havet
Under vår resa passerade vi Odessa som ligger vid Svarta Havet. Vi hade sett fram emot att bada där men det blev en stor besvikelse. De badplatser vi såg var gjyttjiga och nedskräpade så vi stack bara ned fötterna en bit för att åtminstone symboliskt ha badad i Svarta Havet.

Till Moldavien genom Transnistrien
Den väg vi valde till Moldavien innebar att vi fick passera den lilla republiken Transnistrien och det var inte utan besvär. Transnistrien är en ”utbrytardel” av Moldavien med egen flagga och statsvapen där de gamla kommunistiska symbolerna hammaren och skäran finns med. Man har också en egen valuta, den transnistriska rubeln. Vid två tillfällen vid gränspassagen var vi tvungna att ge en ”present” eller mutor om man hellre vill kalla det så för att komma vidare. När vi sedan skulle in i det riktiga Moldavien försvann Evas pass för en stund tillsammans med passen för några som reste med en buss men tack och lov att busschauffören upptäckte det och kunde återlämna det till passkontrollen.

Moldavien
Vid vårt besök i Moldavien bodde vi på Moldaviska Pingstunionens fina byggnad i huvudstaden Chisinau. Vi besökte ett antal familjer med som hade barn med Downs syndrom bl.a i byn Mihailovca där vi träffade Nicoletta Alexei och hennes mamma.
Vi har känt ett behov av att ha kontaktpersoner som kan representera Edwins Fond i Moldavien och får nu hjälp av Aurika och Ghenadie Birden som är underbara människor och har stor kärlek till familjer med handikappade barn.

Nattvardservisen – ett bönesvar
Vi hade i ”tro” tagit med oss en enkel nattvardsservis till en nystartad pingstförsamling i staden Cimislia 60 km söder om Chisinau. När vi erbjöd pastorn för församlingen servisen sade han; ”Detta har var min personliga bön till Gud under en tid att få en nattvardsservis. Den finns inte att köpa i Moldavien utan får beställas utomlands.” När vi ställt upp servisen på ett bord sade han; ”Så Gud hade beställt den innan jag gjorde det.”

Hemresan
När vi körde ut ur Moldavien och in i Ukraina igen kollade man i våra pass och var inte helt nöjda med att vi varit i Transnistrien. Jag visade då vårt rekommendationsbrev för Edwins Fond som berättar om vårt arbete med förståndshandikappade barn och då brydde man sig helt plötsligt inte om detta med Transnistrien. C:a en mil in Ukraina hände något med den elektriska styrningen av automatväxeln så vi fick köra ända hem till Veddige och Sverige på 2:ans växel med en toppfart av 65 km/tim. Kylfläktarna till motorn slutade också att fungera och motorn kokade vid några tillfällen. Det var lite svettigt i de många rödljusen i Warszawa men detta hade inte så stor betydelse i jämförelse med allt det fina vi fått uppleva under vår resa. När vi kom hem och summerade kände vi oss som ”världens lyckligaste”.